Alla är vi experter på något. Och expertområden har sina speciella ord – facktermer – som används och förstås av dem som verkar inom området. När vi förklarar något för en kollega inom samma expertområde blir det naturligt och ofta nödvändigt att använda facktermerna. En och samma person kan vara expert inom flera områden, men ingen är expert på allt.
Problemen börjar när vi ska skriva en text som någon som inte är insatt i ämnet ska förstå. Här gäller det att tänka sig in i läsarens situation: Vem är det som ska läsa texten? Vad vet hon eller han om det här ämnet? Behöver jag förklara den här termen? Om det känns svårt kan du be en av dina läsare – eller någon annan som inte är insatt – att läsa texten och säga till om det är något som hon eller han inte förstår.
Så hur gör man då med facktermerna i sådana texter? Det allra bästa är om du kan låta bli att använda dem och ersätta dem med förklaringar eller ord som allmänheten förstår. I de flesta fall är facktermerna inte oumbärliga – kanske slinker de med av gammal vana. Men i andra fall är det nödvändigt att ha dem med. Se då till att ge en förklaring av termen den första gången du använder den. I längre texter kan du även hänvisa till denna förklaring nästa gång du använder ordet. Långa texter kan också ha stor nytta av en ordlista där du förklarar facktermerna.
