Kanske har du noterat att det pågår en stundtals ganska hetsig hen-debatt runt omkring oss. Vad handlar nu det här om? Som jag ser det fyller hen framför allt tre funktioner:

  • den rent språkliga funktionen som könsneutralt pronomen
  • som beteckning för den som varken räknar sig som kvinna eller man
  • som könsneutralt pronomen för att ta bort fokus från människors könstillhörighet.

 Vi saknar ett könsneutralt pronomen

Som jag skrev i ett språkbrev 2008 saknar vi ett könsneutralt pronomen i svenskan. Vi har klarat oss utan det tidigare, men det skapar en del klumpliga konstruktioner, som hon eller han eller till och med byråkratspråkliga varianter som denne eller vederbörande. Genom att använda hen kan vi uttrycka oss enklare och tydligare:

”Om skådespelaren är riktigt bra lever hen sig in i rollen till hundra procent.”

Jag och mina kurskamrater använde hen redan när vi gick på språkkonsultutbildningen i slutet av det förra millenniet (fast vi stavade det hän som på finska). Språkrådet rekommenderar fortfarande att vi använder den i första hand som könsneutralt pronomen, men på sista tiden har alltså hen fått större spridning. Jag, som gillar språkligt nyskapande, uppmuntrar gärna den här typen av ordbildningar, särskilt när det handlar om ett ord som täpper igen en lucka i språket. Det är vi språkbrukare som bestämmer över språket, och om vi använder hen som könsneutralt pronomen kan det få genomslag.

Det är förstås alldeles frivilligt att använda ordet hen på det här sättet. Det ersätter inte hon och han utan används vid sidan av dem. Om objektsformen säger Språkrådet: ”Om man ändå vill använda hen finns det ingen anledning att ha någon särskild objektsform. Det heter alltså Jag såg hen. Genitivformen blir hens: Det är hens ensak. ”

Den som inte är han eller hon är hen

Den som varken definierar sig som man eller kvinna vill förstås inte kallas han eller hon. Där fyller hen en utmärkt funktion och täpper igen en andra språklig lucka.

”Kim jobbar som bibliotekarie. Hen älskar sitt jobb.”

Vi kan använda hen för att slippa fokusera på vilket kön människor har

Den tredje funktionen som hen fyller är att ta bort fokus från människors könstillhörighet. Om det inte finns någon särskild anledning behöver vi inte låta orden fokusera på könstillhörigheten. En kvinna som är lärare kallar vi i dag inte för lärarinna. Om det i något sammanhang är viktigt att poängtera att en lärare är kvinna kan vi säga kvinnlig lärare. Annars duger lärare alldeles utmärkt. (Det här kan du läsa mer om i ett tidigare språkbrev om jämställt språk.)

På samma sätt vill många i dag ha ett pronomen som inte fokuserar på människors kön. Om det inte finns någon särskild anledning att berätta om att det handlar om en man eller kvinna, flicka eller pojke så behöver vi inte göra det. Då kan vi prata om en person som hen i stället för hon eller han. Den här användningen av hen ligger förstås nära den rent språkliga, men jag tycker ändå att det är en viss skillnad när man använder hen om en person även om man vet om det är en man eller en kvinna (eller en pojke eller en flicka, som i förskolorna som en stor del av hen-debatten handlar om).

Det här tredje sättet att använda hen provocerar en del människor. Dessutom verkar det av någon outgrundlig anledning smitta av sig på de två andra användningarna av hen. Hen-motståndaren verkar se rött även i de fall där hen bara fyller igen den språkliga luckan – fall som jag personligen tycker borde vara helt okontroversiella. Och jag kan inte låta bli att undra: Varför blir hen så upprörd?

 

Om Klartext

Klartext skriver och språkgranskar svenska texter åt företag och myndigheter. Din arbetsplats kan få hjälp med att skriva nyhetsbrev, blogga, kommunicera i sociala medier eller ta fram språkliga riktlinjer för texter. Enskilda skribenter kan också gå onlinekursen Skriv tydliga texter.

Behöver du texthjälp? Eller vill du veta mer? Hör av dig till Jenny Forsberg på jenny@iklartext.se.