I mitt arbete med att skapa tydliga och begripliga texter stöter jag ofta på myter om vad man får eller inte får skriva. Det kan handla om en regel som skribenten lärde sig i skolan för många år sedan men som har ändrats sedan dess. Eller också kan det röra sig om rena missuppfattningar. Jag tänkte dela med mig av några av myterna.
Använd sambandsord
Myt: Ord som därför och nämligen är talspråk och ska inte användas i formella texter.
Sanning: Sambandsord som därför och nämligen binder ihop meningarna och gör det lättare för läsaren att följa med i texten.
Skriv tyvärr
Myt: Ordet tyvärr får inte användas i kommunikation med kunder eller liknande eftersom det är negativt.
Sanning: Vad är det för fel på ordet tyvärr? Om vi vill tala om för kunden att vi inte kan hjälpa henne med det hon behöver hjälp med tycker jag att det är helt rätt att skriva Vi kan tyvärr inte hjälpa dig. Det är ett bra sätt att visa att vi är på kundens sida.
Använd ett konsekvent ordval
Myt: Det är bättre att variera sitt ordval än att upprepa sig.
Sanning: I en roman är det i högsta grad sanning. I många journalistiska texter också. Men i brukstext, till exempel en instruktion eller en rapport, blir läsaren förvirrad om du benämner samma sak på olika sätt. Använd ett konsekvent ordval. Att upprepa samma information i rubriken som i löptexten – och eventuellt i en sammanfattning eller ingress – är dessutom ett bra sätt att leda läsaren vidare i texten.
Flera bokhandlar
Myt: Ordet bokhandlar finns inte.
Sanning: När jag gick i skolan lärde jag mig att bokhandel hette boklådor i plural. Men idag rekommenderar både Språkrådet och Svenska Akademiens ordlista att man skriver bokhandlar i plural. Och visst var det lite fånigt att använda ett helt annat ord än grundordet när vi ville böja det?
Inled gärna meningar med och eller men
Myt: Man får inte börja en mening med och eller men.
Sanning: Som jag har skrivit om tidigare går det utmärkt att börja en mening med och eller men.
Har du stött på fler myter? Hör gärna av dig och berätta!
