Ett sätt att skriva tydliga texter är att inte ha med för mycket information i en och samma mening. En bra grundregel är en tanke – en mening. Så fort du kommer in på något annat än den ursprungliga tanken så sätter du punkt och börjar på en ny mening.
Här är ett exempel där skribenten har velat få med för mycket information i en och samma mening:
”Enligt mig är lösningen att leva med att batteriutvecklingen är lite varierande, att i slutet av en batterigeneration ha lite större batterier för att kunna driva den nyaste elektroniken och vänta in batterier som har tillräckligt hög energitäthet för att leva upp till dagens behov.”
Den här meningen skulle behöva delas upp på flera, till exempel så här:
”Jag tror att vi får leva med att batteriutvecklingen varierar. I slutet av en batterigeneration har vi större batterier för att kunna driva den nyaste elektroniken. Därefter får vi vänta in batterier som har tillräckligt hög energitäthet för att leva upp till dagens behov.”
En del skribenter använder också det som kallas för satsradning, då skriver man en ny huvudsats direkt efter den första med ett komma mellan. Den föregående meningen är ett exempel på satsradning. Det här är ett stilgrepp som kan fungera bra i vissa typer av texter, till exempel skönlitteratur, krönikor eller reportage. Men för dig som skriver brukstexter, särskilt om du är en ovan skribent, rekommenderar jag att du helt undviker satsradning och sätter punkt i stället.
